candi

Tack för tiden blogg.se, det har varit kul och även tråkigt att blogga här. Nu sätter jag nya fotspår på finest.se! Följ mig där.

Det va längesen jag kikade in här. Eller någon kikade in här. Har varit så otroligt upptagen med allt. Ingen fattar typ vad som händer i mitt liv längre, knappt jag heller. Allt går så fort. Skulle kunna dra en sammanfattning, men orkar inte. Lite som har hänt är väl att jag har flyttat från Årsta och bor numera på knivsöder, haha Södermalm som en del av er kanske inte förstod. Trivdes inte ett dugg i Årsta. Just nu saknar jag min familj mer än något annat. Och mina underbara vänner i Örebro. Men nästa vecka fyller jag år och då ska jag och min fina vän Ellen ha fest. Inte som förra året, absolut no no!! Hah. Anyways. Det har hänt väldigt mycket saker på senaste tiden, sånt som är för personligt att dra upp på cyberspace överhuvudtaget. Har dessutom börjat ta tag i mitt liv, ganska ordentligt nu. Eller börjat o börjat, jag SKA börja. Eftersom jag har sprungit ute på krogen varje dag av helgen sen jag kom hit så känns det som att det börjar bli dags för en allvarlig start, and who knows - kanske börjar jag uppdatera bloggen som förr, då jag hade cirka 500 läsare om dagen iallafall! Haha. Nä, jag vill inte göra löften jag inte kan hålla. Har dock saknat att blogga. Blogga för mig själv alltså. Det är så skönt att få skriva av sig här istället för på Facebook som 90 % av alla människor verkar göra nu förtiden.. Ehm, ja! Sitter och pluggar på mitt biologiprov som jag har imorgon. Går sådär kan jag väl tillägga. Är klar med hälften av frågorna, ska sitta uppe hela natten med det. Vill ha ett spikat A på provet imorn. Läser naturvetenskap som de flesta av er antagligen fattade. Inte fan vet jag varför, vill inte ens bli något inom natur, ska ju bli advokat. Men det ökar väl mina möjligheter antar jag och öppnar dörrar, ifall nåt nu skulle gå helt åt skogen. Då kan det ju vara skönt att ha bra betyg i bra ämnen. Har suttit och kollat hus i Kroatien och drömt mig bort hela kvällen. Jisses vad jag längtar tills jag börjar tjäna mina egna stora pengar. Då ska jag köpa en fin villa i Kroatien så jag kan träffa min underbara släkt när jag vill. Har dock börjat fundera på det där. Jag flyttar ju till USA om tre år för att plugga, och kommer antagligen vilja bo kvar där också. Hmmm... Får hitta nån rik kille som kan hjälpa mig på traven. Haha, skämt åsido. Fan, snart är de jul o hela köret. Måste erkänna att jag faktiskt smyglängtar lite. Det är så mysigt. Alla är så glada. Fast nej det är inte sant. Alla är så jävla sönderstressade, typ den värsta tiden på året. Man ska ta det lugnt under julhelgen, många som inte greppat det. Tänker inte spendera en enda dag här uppe i Sthlm över jul. Kommer bli galen av allt spring. Nä, då blir det Örebro för hela slanten! Ska byta till Finest förresten. Bestämde det för en nanosekund sen. Orka med blogg.se, skittråkigt. Over and out, ciao.

Nästa vecka tar jag farväl från Örebro för första gången efter 16 hela år. Välkomnar Stockholm där jag fått egen lägenhet och ska börja studera naturvetenskap/juridik, vilket är väldigt nyttigt för mig. Kommer bli sjukt svårt att ta farväl till de som jag faktiskt älskar och betyder mycket för mig. Visst har man alltid kontakt men det kommer fortfarande bli en helt annan sak. Jag tar ett stort kliv in till vuxenlivet, det är så jävla nervöst men jag känner att det är vad jag vill. Och till alla er som nånsin hatat mig, snackat massa skit, eller bara allmänt tyckt illa om mig. Här har ni. Ska bli så skönt att lämna er bakom mig, ni vet ingenting om mig. Blev ökänd under namnet "Bella Stipic" var jag än gick, det blev liksom en negativ bild pga alla rykten, och eftersom att jag känner så blandat folk spreds saker och ting ut, både falskt och sanning, men 90% falskt. Förmodligen av ren avundsjuka. Nu kommer folk säkert säga ohh vadå avundsjuk, du är inte ens fin o blabla. Men jag tycker det. Fast det är ju så jävla onormalt, att tycka att man själv är snygg är ju bara efterblivet här i Sverige ju. Eller hur? Ni känner inte mig. Ni har aldrig gjort det heller, haha. Alla kommentarer jag fått i bloggen av er, I don't give a SHIT about you. Ni är inga. För ingen av er har mött mig i verkligheten och sagt vad ni tycker. Visst, jag är inte den personen som undviker konflikter om man säger så. Men kan man säga något till en människa anonymt ska man fan kunna säga det i verkligheten också. Notis till er. Jag har aldrig riktigt brytt mig om rykten. Det är liksom som i en tidning. Exempel. Om Lindsay Lohan har knarkat så hon nästan dött, så är det så. Utan spekulationer och vidare. Eftersom att Aftonbladet skriver det. Ifall det är två människor, och ena människan säger en positiv sak, och den andra säger en negativ sak, kommer vi alltid lyssna på den negativa saken, s.k. "ryktet". För det är det vi vill höra. Någon är sämre än oss, vi har skapat oss ett nytt samtalsämne, utan att tänka på hur människan i samtalsämnet mår eller fråga om sanningen så snackar vi om det. Jag påstår inte att jag är Guds bästa barn. Men det är så jävla mycket saker som inte stämmer angående snacket om mig. Jajaaaa I'm out! Kul att lära känna er också antar jag, you win some, you lose some, huvudsaken är att man lär sig något av båda!

Det är inget ovanligt. Same old, same old, som det heter. Jag slutar som vid de flesta tillfällen upp med att fråga mig själv om det verkligen är något att sörja över. Samtidigt är det något som gör så fruktansvärt ont i mig, förmodligen vetskapen av att människor kan utan vissa gränser vara så själviska och ytliga. Kanske är det så man är uppbyggd. Jag vet inte. Däremot finner jag det svårt att förstå att folk anpassar sig efter dessa känslokalla människor. Varför? Ge mig svar. Jag suktar svaret och det är det enda jag vill komma åt just nu. Frågan är om det är mig det är fel på. Jag kanske är socialt inkompotent helt omedvetet bara. Eller så kanske jag jäktar efter fel personer. Jag har begått samma misstag såpass många gånger att jag tror fan inte det räknas som ett misstag längre. Det har blivit någon sorts rutin, en vana av något slag. Jag har liksom aldrig greppat att det är fel, så därför har det blivit en del utav mig. Något som jag alltid gör i varenda relation jag har till någon. Jag tror att jag är rädd för att göra något nytt som jag aldrig testat förr. Därför begår jag dessa så kallade "misstag". Ja jag vet att ingen orkar läsa de här texterna, men det är liksom notiser till mig själv på nåt sätt. Nån måste knuffa mig framför klippet. För jag kommer inte lära mig att flyga självmant. Mitt nya liv måste börja snart, knuffa mig bara!

Look at her
she won't ever compare
you can say you're sorry
but I still don't care
was she worth this mess
was she worth this pain
you can say it's her fault
but you're both to blame

Fick nyss hem sakerna från Victoria's Secret, eller en del utav det. Ohhh så snyggt allt är!! Min underklädsgarderob är bombad, behöver jag säga att i stort sätt allt är från VS? Haha. Ett tips. Köp inte miraculous bra om ni har stora bröst, eller mellanstora, ifall ni inte vill ha mycket push dvs. Jag gjorde. Shit hahaha, ni kan nog klura ut resten. Fan vad jag längtar till nästa år när jag ska till California för att kolla hur det är på Berkley University. Ska förmodligen läsa där (om allt går som det ska dvs) och jäääävlar vad jag ska shoppa VS då! Haha. Är i alla fall hur trött som helst nu. En till resa i början av Augusti har blivit inbokad. Costa Blanca, Torrevieja med mina bästa Mikaela och Evelin. Tjing!!

Ja, jag mår bra. Jag mår bra eftersom jag försöker tänka på de som har det ännu värre. Vissa ser detta som en liten skråma, som ett stadie i mitt liv. Jag har aldrig riktigt koll på mina känslor och jag är alltid lite labil. Jag försöker nog sätta fingret på vad det är som gör mig så skev, men jag har fan ingen aning. Om man hade ett klart svar så skulle det vara lättare att fixa, men det kanske är svårare än så. Trettio olika fel är värre än ett. Men det kanske bara är att jag har lite mycket känslor. Eller lite lite. Det undermedvetna är det som skadar mest. Hur som helst så ska jag försöka ta tag i det nu. Jag ska försöka fixa mitt liv. Jag är rädd föt att hälften kommer falla på vägen, men jag antar att jag måste tänka lite på min framtid i dessa bråda dagar. You win some, you lose some, huvudsaken är att du lär dig något av båda. Jag bara hoppas att folk har lite mer överseende än vad jag tror.

Ska jag lägga ner min blogg? Orkar inte blogga helt utan respons även fast jag vill ha bloggen lite privat. Hmm

PS. I'm still not over you